Det är svårt att bli av med pengar

Varje gång jag kommer till banken med sedlar och mynt, inträffar en förhandling om vad det ska kosta att sätta in pengarna. En hård förhandling. Eftersom banken egentligen inte vill ha med pengar att göra, fast den är bank. Så jag försöker febrilt strö pengar omkring mig, till hustruns förtret. 

De som jag hyr kortmaskinen av, de vill också ha pengar. 1:85 per transaktion närmare bestämt, plus fasta hyreskostnader. Jag vet att en del kunder oroar sig för det och hellre tar fram sedlar än kort, men tro mig – jag föredrar kortet. Ju mindre kontanter jag har att hantera, desto gladare blir jag, Skatteverket, den motsträviga banken, och hustrun. 

Hon gillar nämligen inte att jag går omkring och försöker göra av med pengar. På City Gross där jag köper grönsaker går det ju bra. Men i går tänkte jag betala bagaren Sanna kontant, då fick jag bassning av hustrun. Lägga över problemet på ett pyttelitet bageri är inte schysst, tyckte hon. 

Så jag får väl smyga iväg till Konsum och handla kontant, då får Ulle ta hand om sedlarna i stället. Tyvärr går det inte åt så mycket till mina kunders caffe latte och lunchsallad. Men ändå. Säg inget till hustrun. 

I går fick jag en strålande idé, förresten. Den kläcktes inte av mig, utan av två kunder som brukar träffas i min butik. De föreslog att jag skulle ordna gemensam lösning av Melodikrysset på lördagmorgnar med croissanter till kaffet. Vad säger ni om den?