Det rör sig i hjärnkontoret

Ellen och jag har stora planer för våren, bara så ni vet. En del av dem kan ni läsa om här. Annat är ofärdigt, men sticker snart upp som krokusblommor ur snön.

Det ni kan läsa om här intill är vårens evenemang här i Rönninge deli. Ellen och jag räknar iskallt med att den här omikronhistorien snart har passerat. Så vi kör välkända saker som vinprovningar, champagneprovningar, skaldjursaftning och raclettekvällar. Och så en liten nyhet: Ginprovning! Det ska bli spännande. I går läste hustrun högt hur en tjock roman att whisky skänker värme åt den som dricker det, medan gin ger svalka. Vem vet?

Jag funderar på hur det nya huset på torget ska påverka delins veranda, den delen som vetter mot det som i dag är ett bygge. Blir det mer eller mindre sol? Varmare eller svalare? Får vi skydd mot de jobbiga kastvindar som haft sönder så många markiser? Vi har möjlighet att utöka terrassen både åt och höger och vänster och snart måste vi fatta ett beslut.

Jag vet att jag lovat hustrun att sluta med de ständiga förändringarna i delin, men måste man så måste man. Nu är in en ny ugn, två nya induktionshällar och ett stort nytt beredningsbord på väg in i köket. Varför bryr du dig om det? Undrar du säkert.

Jo, för det innebär att vi kan ha en bredare och mer flexibel meny. Ellen har ägnat vintermörkret åt att googla runt för att se hur andra restauranger gör och fått en hel del inspiration. Hon har hittat nya maträtter som skulle passa oss. Själv riskerar jag att bli bromskloss där, för jag vet ju att om vi gör allt för stora förändringar innebär det att något måste tas bort från menyn.

Varje vår brukar det nämligen dyka upp en eller annan kund som inte varit i delin på flera år, och som plötsligt blir sugen på något hen fick hos oss då. När jag då säger att tyvärr, det har vi slutat med – då gör kunden som katten i sagan om den lilla, lilla gumman: Springer till skogs och kommer aldrig, aldrig mer igen.

Smällar man får ta som småföretagare.

Ses!