En delikat affär

Nej, jag talar inte om boken. Det är toan det handlar om. Frågan har gått i långbänk, men jag ser ljuset. Låt mig säga så här: Snickarna kommer att få en del jobb av mig i vår.

Snett bakom mig där jag står bakom disken finns en alldeles nybyggd kundtoalett, med snyggt svart klinkergolv. Det är bara är krux: Hur ska ni kunder komma dit? Bakom disken förbi mig? Det säger hälsovårdsinspektören nej till. Genom de två andra butikerna? Det blir för krångligt. Utevägen? Ingen riktigt bra idé.

Nu har hyresvärden fru B accepterat att jag får göra en ombyggnad inne i butiken, så att ni kan få tillträde till toan till vänster om min kyldisk. Men det kommer att krävas en del hamrande, och det kommer att ta tid. Under tiden funderar jag på att beställa hit en ”holk” och ställa den vid cykelparkeringen. Vad säger ni om det?

I dag var det riktig premiär för terrassen, då ett gäng mammor ställde sina barnvagnar där och själva kom in i butiken för att äta lunch. Det var jättetrevligt! Inom kort kommer även vi som inte är nedbäddade att kunna sitta ute och äta.

Snart händer det lite saker på sortimentsfronten. Igår när hustrun kom hit efter jobbet möttes hon av Roberto, en kemist från Astra som har startat en italiensk importfirma vid sidan om. Hustrun föll så klart i farstun, påminde om att det är hon som är sortimentschef och beställde parmesanost i två former. En i bit vid namn Oro Nero (svart guld), som är mindre lagrad än vad vi brukar ha, och enligt Roberto just därför väldigt god att äta i bit.

Och så beställde hustrun några burkar med en röra gjord på riven parmesan, olivolja och lite kryddor. Enligt Roberto gudomlig att ha på crostini eller doppa grönsaker i.

Nu väntar jag bara på leveransen.