Konstiga tider i jul

I dag är den en konstig dag: Rönninge deli har öppet – på en tisdag! Även i morgon går det bra att komma hit. Sen stänger vi fram till nästa tisdag och onsdag. Men så är det ju också konstiga tider. Generellt alltså.

Det är kanske för tidigt att summera året som gått, men jag är inte alls säker på att jag kan locka hustrun att skriva detta nyhetsbrev nästa vecka. Hon säger att hon ska ta jullov från och med i dag. Så jag tänker tillbaka på 2020 redan nu. 

Det började underbart. Hustrun och jag for till Rom på nyårsafton för att se om pizzorna där är godare än på Rönninge deli (svar: nästan). Och så gjorde vi en utflykt till Pompeji eftersom ingen av oss hade varit där. Fullsmockat tåg från Roma Termini till Neapel, stor trängsel i väntan på nytt tåg från Neapel till Pompeji. Packade sillar även på det tåget. Ståplats. Folk från hela världen, kineser, japaner, chilenare, amerikaner. Alla log glatt och försökte hålla modet uppe på sig själva och andra. Ingen av tågresorna tog ju mer än en halvtimme då vi stod och skavde mot varandra.

Vi strosade runt bland ruinerna, hustrun förundrades särskilt över alla hundar som var avbildade i mosaik i golven. Sen två fullproppade tåg tillbaka.

Hemma igen blev vi sjuka. Först jag. En konstig sjuka jag aldrig hade känt förut. Hostade på nätterna, men mådde helt ok på dagarna. Hustrun oroade sig över att jag skulle ha fått tillbaka lunginflammationen från året innan, men på ett par dagar gick det över. Sen hostade hustrun någon natt.

Snart var allt som vanligt igen – eller det var i alla fall vad vi trodde.

Raskt hopp över till nutid: Snart är det nytt år igen. I år blir det inget nyårslöfte utan en önskan. Jag vet precis vad jag ska önska mig, fast jag säger det inte. För då slår den kanske inte in.

Vicke fall – god jul och gott, gott GOTT nytt år.

Ses i delin!