Lägesrapport från franska Baskien

Sitter på flygplatsen i Biarritz och sväljer den sista klunken kaffe och den sista tuggan pain au chocolat. Både hustrun, väskan och jag har gått upp flera kilo. Det är bara tack vare datastrul på flygplatsen som vi slipper betala övervikt.

Det har varit några härliga dagar. Vi har träffat skinktillverkare och provsmakat fantastiska skinkor och korvar. Håller just på och diskuterar vilka vi ska ta hem. Mer om det nästa vecka. Har också provsmakat de baskiska fårostarna, men där måste jag säga att vi inte har blivit allt för imponerade. Om jag får säga vad jag tycker, så borde Baskiens ystmästare åka till Bredsjö och lära sig av Lena när hon tillverkar Bredsjö Blå!

Men Baskien är mer än ost. Vi har varit på studiebesök i butiker som liknar vår och botaniserat i deras burkar och konserver. Anka i olika former är den stora grejen här – vid sidan av grisarna. Det blir en del provsmakande hemma i köket innan vi bestämmer oss för vad som är gott nog att sälja hos oss.

Problemet är hur vi ska hantera det där med övervikten. Med allt provsmakande riskerar vi att lägga på oss ännu mer. Tur att jag har upptäckt konceptet stretchbyxor. Fast jag förstår inte varför det tog mig så lång tid. Hustrun ligger decennier före mig där.

Från och med i dag har butiken öppet som vanligt. Välkommen in!