Lunchruschen fortsätter

Så här dags förra året var det glest mellan lunchgästerna i butiken. Men i år är det annorlunda. Igår hade vi det svettigt här, Jossan och jag. Det blir nog till att skaffa en ”reserverat”-skylt som du kan ringa och boka.

Sannas bröd har sannerligen fallit i god jord. Har bestämt mig för att ha hennes bullar fler dagar i veckan. Kom in och smaka på dem som är fyllda med blåbär och vaniljkräm!

Har gjort en annan ny bekantskap, Jens Dolks medarbetare, som levererar varor. Såväl varor som leverantör är från Spanien. Sist han var inne tittade sig omkring i butiken och så kom han med ett förslag: ”Du måste börja med bin”.

Bin? ”Ja, bin”, insisterade min nye vän. För min inre blick såg jag nu hur två bikupor tog plats borta vid fönstret och hur luftrummet i butiken fylldes av beskäftiga flygfän.

När den spanske mannen hade vinkat och gått tog det nog 30 minuter innan min hjärna hade grävt sig ner till gymnasiets spanskalektioner. Hur var det nu – låter inte b och v likadant på spanska? Han måste ha menat vin!

Vilket han har helt rätt i – visst måste vi ha vin. Ansökningsförfarandet om utskänkningstillstånd är sjösatt. Men vad som ligger närmare till hands är att inrätta en kundtoalett. Där är förfarandet minst lika delikat. Hyresvärdet är i alla fall satt på spåret.

PS. Jag tagit in en riktig läsk av den gammeldags sorten med äkta socker i. Hustrun är lyrisk – det var den hon drack som barn i Paris. Men bara på lördagarna. DS