Nu går delihunden i pension

Hej alla! Det är jag som är delihunden. Vill bara berätta att på lördag går jag i pension. Nu får någon annan hund ta över välkomnandet av nya kunder och övervakningen av kajorna på torget.

Lite vemodigt är det allt – jag har ju tjänstgjort som delihund i hela mitt liv. På bilden ser du hur jag såg ut som ung. När matte hämtade mig hos min uppfödare i Vagnhärad var Rönninge deli första anhalten på vägen hem för att jag skulle få bekanta mig med arbetsplatsen. Och inte hade jag något emot det – herregud vilka dofter!

I delin har jag lärt mig allt jag kan: Hälsa fint genom att dofta på skorna, sen titta upp på mänskan framför mig och vifta på svansstumpen. Aldrig hoppa på någon. Aldrig skälla, det gör jag bara hemma när det kommer folk. Eller rådjur. Inte gå innanför de svartgula strecken till köksavdelningen. Hålla mig undan för andra hundar. Hålla golvet rent från smulor och annat gott. Vara ur vägen när husse eller någon annan kommer farande med mat och flaskor. Det där sista har väl gått så där, måste jag erkänna. En del svordomar har jag nog hört.

Det har varit ett jobb, må ni tro. Men allting har en ände och nu ska jag bli pensionär. Vad jag ska göra då? Det undrar nästan alla jag möter. Svaret är – inte mycket, till att börja med. Jag får ta ut husse på skogspromenader, åka och fika, ligga i soffan medan han kollar på tv. Sånt. Matte tänker fortsätta jobba lite till med sin tidning.

Sen får jag försöka skaka liv i både husse och mig själv. Tanken med pension är att man ska göra nytta för andra har jag hört, men hur? Det visar sig nog. Trots att vi tillhör olika arter är vi ungefär lika gamla, husse och jag. Han är född samma år som skådisen Tom Hanks, om det säger er något. Ni vet, han som spelar i den amerikanska versionen av en man som heter Ove. Som tur är tror jag inte husse är lagd åt att rätta till allehanda felaktigheter här i kommunen – även om jag själv har såna tendenser. Kajorna på torget, till exempel. Dem gillar jag inte.

Vicke fall – som pensionär kan man ju alltid gå ner på delin och ha lite trevligt. Det tänkte jag göra även i fortsättningen. Det kommer att kännas konstigt, för nu får jag sitta i koppel under bordet som alla andra hundar, när jag inte har något jobb att utföra längre. De nya ägarna verkar helt ok, jag har träffat dem flera gånger. Hoppas de sparar det där mysiga fårskinnet. Där kan jag ligga och ta det lugnt.

Husse hälsar att han också tänker ta det lugnt. Fast han kommer nog inte att ligga på fårskinnet.

Morsning!