Svårt stilla hustruns godisbegär

Förra helgen var hustrun och jag på matmässan. I myllret sökte sig hustrun som en målsökande labrador fram till en speciell monter. Där stod skotska Annie och sålde hemkokt, whiskyspetsad fudge. Så småningom slet jag hustrun därifrån (lätt vinglande), men inte förrän jag lovat att ta in fudgen till butiken.

Nu ska ni inte tro att det var så lätt. Annie står i Enköping i kokar sin kola och hon spetsar den med olika sorters skotsk whisky. Single malt, förstås – bara det bästa är gott nog. Men det fanns även barnvänliga varianter som lakrits, choklad och vanilj.

–     Grundreceptet är min mormors, och hon använde vanilj. Men jag tänkte what the hell, folk gillar ju whisky. Jag har kunder som vill att jag ska krydda med öl, kanske ska prova det någon gång, sa Annie. 

För att slita bort hustrun från godsakerna la jag min beställning. Men sen började problemen. Annie visade sig inte stå stilla vid kastrullerna i Enköping, hon far över landet med sin kola. Försökte fånga henne i Strängnäs, men hon slet sig. Då försökte hon övertala mig att köra ifatt henne till Kalmar, men det kändes väl långt i snöyran. 

Nästa försök blir hemma hos Annie i Enköping nästa vecka. Det är bara att hoppas att jag får loss kolan till jul. Hustrun pratar inte om annat. 

Jag får trösta henne med Sannas chokladpraliner på onsdag. Då ska vi provsmaka samtidigt som klassiska trion Pralinerna spelar. Det är fullbokat.