Ta fast bulltjuven

Det har sina sidor att vara kändis i Rönninge. Häromdagen smet Hunden och ställde till med elände. De inblandade i dramat är jag själv, Hunden, några fotbollsflickor och ett antal hembakta bullar.

Hunden är en gammal labrador, halt och vit om nosen. Hon har börjat protestera mot kvällspromenaderna, som hon tycker är för långa. Hustrun och jag ömkar och daltar.

Men i förra veckan ändrades allt. Nästan hemma från promenaden märkte jag att Hunden var borta. Framme vid fotbollsplan hördes arga flickskrik, jag anade oråd och sprang mot ljudet.

Mycket riktigt. Hunden var vid fotbollsplan, och nu var både hältan och övervikten som bortblåsta. Vid åsynen av fotbollsflickornas bord, som dignade av kanelbullar, blev hon vig som en ung flodhäst, slängde sig fram och hoppade upp på bordet! Där hon stod och mumsade på bullar medan flickorna tjöt och jag rusade fram.

Nu ni tror att historien är slut där, men så väl är det inte. När jag kom fram med andan i halsen och kopplet fladdrande i handen, hörde jag en av fotbollsflickorna säga till de andra: ”Titta där, det är delikatesshandlaren!”

Där försvann den chansen att vara anonym med pinsam hund.

Nu hittar jag ingen bra övergång till nya produkter i butiken, men sådana finns i alla fall. Jag gav dottern Josefin förtroendet att köpa in en hel del oljor, vinägrar och mycket annat från Sydafrika, så kom in och kolla!

Och så har jag ändrat öppettiderna igen. Om ni tycker jag är hattig är det inget mot vad hustrun tycker. Du ser de nya tiderna här intill.

Välkommen in!