Tryffel till nyår, någon?

Inget nyår utan tryffel på menyn under årets sista middag. Så tycker många, och jag har laddat upp.

Svart tryffel, vit tryffel, tryffelsalami, tryffelolja. Se där några delikatesser att förgylla nyårsmiddagen med. Allt finns på mina hyllor, så skynda fynda för från och med nyårsafton stänger jag delikrogen/butiken i en vecka. 

Jag har väl berättat om när hustrun och jag reste med några kunder till Piemonte? Jag tror det var första resan vi organiserade genom Rönninge Deli. På programmet stod ett besök på tryffelfestivalen i Alba, ett minne för livet. Man kunde köpa en lång rad helt vanliga rätter, sen kom en gubbe med stort och viktigt halsband ovanpå kavajen och hyvlade lite vit tryffel över ens tallrik. 33 euro, tack!

Hela festivalområdet doftade tryffel och det gör det även i skogen där tryffeln växer – har jag hört. Har inte varit där själv än. Man behöver visst en tryffelhund som kan gräva fram guldklimparna, och även om jag tror Öhman skulle klara det med glans, blir det för jobbigt att transportera honom till norra Italien eller södra Frankrike.

Transportproblemet lär för övrigt ha det som gjorde att grisarna en gång miste jobbet som tryffelletare. Svårt att få dem att hoppa in i bilen, ännu svårare att få dem att hålla sig lugna under färden. Dessutom lär de ofta ha käkat upp tryffeln själva. Hundar viftar på svansen när de har gjort ett tryffelfynd och nöjer sig med en bit torkad lever som ersättning.

En annan sak med tryffelsvinen lär ha varit att det var förbehållet männen att handha dem. Kvinnorna hölls på det sättet borta från den dyra svampen.

Vet inte vad jag ska tro om den historien. Förbehållet män att ha hand om grisar? Snarare var det nog så att damerna vägrade befatta sig med svinen. I stället utbildade de söta och trevliga hundar, och gick sen ut i skogen för att plocka den dyra svampen i lugn och ro.

Eller vad tror ni?